165 människorättsförsvarare försvunna sedan 2006 i Mexiko

165 människorättsförsvarare försvunna sedan 2006 i Mexiko

I slutet av maj anordnades ett evenemang för att uppmärksamma det stora antalet påtvingade försvinnanden i Mexiko. Comité Cerezo, som Kristna Fredsrörelsen medföljer sedan 2014, var en av organisatörerna.

I ett hörn av torget framför presidentpalatset i Mexico City hölls seminarier, konferenser och bokpresentationer, blandat med kulturella aktiviteter. Det är alltid svårt att fånga människors uppmärksamhet på det stora torget där många aktiviteter pågår samtidigt, men Antonio Cerezo Conteras, en av de aktiva i Comité Cerezo, delade enträget ut flygblad i den gassande solen.

– Vi vill visa att fenomenet påtvingade försvinnande är en systematisk och generaliserad metod som den mexikanska staten använt sig av under de två senaste presidentperioderna (Felipe Calderón 2006-2012 respektive Enrique Peña Nieto 2012-2018), säger Antonio. Med den nya regeringen under Andrés Manuel López Obradors ledning ser vi att det öppnas nya möjligheter till en förändring av den mexikanska statens användande av påtvingade försvinnanden som en mekanism för social kontroll. Men detta återstår ännu att se.

Mellan åren 2006 och 2018 har den ’Nationella kampanjen mot påtvingade försvinnanden’ registrerat 165 fall av påtvingade försvinnanden av människorättsförsvarare, det vill säga försvinnanden av politiska skäl utförda av en aktör knuten till staten, till exempel polis eller militär.

Ser man till det totala antalet försvunna i Mexiko så är siffran enormt mycket högre. Enligt regeringens egen statistik finns det i dagsläget över 40 000 försvunna, eller ’icke lokaliserade’ som är den term regeringen ofta använder.

– Vi mobiliserar, sprider information och jobbar med politiskt påverkansarbete i kongressen för att få till stånd en varaktig dialog med den mexikanska staten, fortsätter Antonio. Vi gör detta för att de som utsatts för påtvingade försvinnanden ska komma till rätta och för att regeringen ska söka efter dem på ett effektivt sätt. För även om de inte har försvunnit under nuvarande presidentperiod, är det den nuvarande regeringens skyldighet att hitta dem vid liv. Om staten kan presentera belägg för att de inte är vid liv är det samtidigt dess skyldighet att tala om var offren finns och vad man grundar sig på när man säger att de inte är vid liv. Sanningen måste komma fram: Vem gav order om försvinnandet och mordet? Var skedde det? Hur gick det till? Men det måste samtidigt drivas en juridisk process, för om sanningen kommer fram utan att förövarna ställs inför rätta, vad tjänar då sanningen till. Utan sanning och utan rättegång kan ingen verklig gottgörelse ske.

Efter flera misslyckade försök att få till stånd ett möte med Alejandro Encinas, chefen för myndigheten som har till uppgift att skydda människorättsförsvarare och journalister, tog han den 12 juni äntligen emot den ’Nationella kampanjen mot påtvingade försvinnanden’ på sitt kontor. De olika organisationerna som ingår i kampanjen fick lägga fram sina fall och Encinas lovade att se till att utredningar ska påbörjas snarast. Vad detta kommer att leda till, om det kommer att leda till något alls, är det för tidigt att säga något om.

Här finns information om du vill läsa mer om Comité Cerezo och andra medföljda organisationer.

krfmexiko